Om boken: år / Så kom jag äntligen ut ur skogen. Jag såg mig omkring. Och på något sätt ville jag plötsligt gå tillbaka till goblins, wendigos och alla möjliga nekrokimeras. Det är lättare att kommunicera med dem än med de lokala aristerna och prästerskapet. Det är bra att åtminstone ett par lokala gudinnor har gjort en brådskande strävan i en riktning där väldigt få levande människor förväntas. Det är ett plus. Men det faktum att samma människor där har förvandlats till ett tillstånd av rastlösa zombies är ett minus. Det är okej, vi slår igenom, inte första gången...